Strage? Strange!

Ibland funderar jag på varför jag blir förbannad på vissa former av den rena dumheten. Som Fredrik Strage.

Det finns så många andra former av ren och oförfalskad dumhet, och obildning.

Så varför blir jag förbannad på den där lilla spinkern, eller på någon av hans nästan lika obildade kollegor på DN … eller SvD:s kultursidor? Det finns ju skadligare dumhet och obildning att vredgas över. Det finns till och med total ondska att vredgas över.

Så – återigen – varför blir jag arg på Fredrik Strage?

Kanske är det för att jag tycker kultursidor trots allt är viktiga. Kanske är det för att jag blivit den jag är genom att som barn läsa kultursidor som handlade om saker som var viktiga, och som behandlade det som var oviktigt som något som ändå måste analyseras – varför var det oviktiga populärt? Det är en fråga som inte Strage kan hantera, han kan bara konstatera att han gillar det oviktiga, och eftersom han är en viktigpetter så tror han att det oviktiga därmed blir viktigt.

Alltför mycket av dagens kulturjournalistik är sådant som den text Strage levererar i dagens DN; nostalgiska betraktelser om barndomen – vi får veta att Strage var fångad av James Bond och att Strages pappa tog hem en stoooor VHS-spelare och att det på den tiden fanns en moralpanik över våld i filmer.

Jag som en gång tyckte att generationsromaner som Lundells ”Jack” var töntiga måste nu relativisera mitt omdöme – ”Jack” som generationsdokument är ett mästerverk jämfört med Strages texter. Kan man jämföra dem? Jo, varje generation genererar sina upproriska texter om att man vägrar finna sig i vuxenvärlden och dess riter, seder och dess moral. Så ska det nog också vara. Hör till på något sätt.

Men vad vi ser nu är nog något helt nytt. Det är unga människors texter som inte handlar om att de gör uppror och vill bli betraktade som vuxna, det är unga människors längtansfulla texter om hur det var att vara barn. Tonåringen kämpar inte för att bli vuxen, tonåringen kämpar för att få förbli tonåring.

Lundell blev full och hade sex och skrev om det.

Strage ser på filmer om folk som blir fulla och har sex och skriver om det.

Förr sa vi att det var rätt att göra uppror.

Dagens ungdomar verkar inte ens orka säga att det är rätt att vara upprörd, eller hur var det nu det The Black Keys sjöng: ”Strage times are here”.