Det har gått
litet mer än två veckor sedan Eugene D Genovese dog. Intellektuellt har jag
honom att tacka för mycket – märkligt nog. Att läsa honom fick mig att
förstå USA bättre, och att läsa honom fick mig att förstå varför jag nog alltid
kommer att förbli marxist – och det var märkligt nog Genoveses övergivande
av marxismen som orsakade detta.
Men, vi tar det
från början – hans levnadsöde är på alla sätt intressant.
Genovese en av
de där arbetargrabbarna från Brooklyn som läste sig till att bli en av sin generations
främsta akademiker och forskare
– han själv blev historiker. Väl värt att minnas i den svenska
debatten – för här brukar man mest diskutera att den som är född i enkla
förhållanden men som samtidigt är hänsynslös kan bli rik och miljardär i USA –
vad som ofta glöms bort är att den som är född i enkla förhållanden och
studerar hårt också kan göra en akademisk karriär – även om han eller hon
har radikala ståndpunkter och bryr sig själva fan om vad omvärlden tycker om
detta. Det som räknas är om du är en bra historiker, sociolog eller ekonom
– eller fysiker. Vilken ideologisk ram du rör dig inom för att nå resultat
är underordnat – bara det bidrar till att den allmänna kunskapsmängden
ökar och diskussionen utvecklas.
Genovese var i
all sin vresiga vänsterradikalism omöjlig att förbise som historiker eftersom
hans studier av negerslavarnas kultur och villkor helt enkelt var banbrytande –
i hans verk framträdde de som människor som levde, tänkte, drömde och skapade
– och han kunde framställa samhället i sydstaterna i all dess komplexitet.
1965 som professor på det ansedda Rutgers – ställde han sig
upp och deklarerade:
"Those of you who know me know that I am a Marxist and
a Socialist. Therefore, unlike most of my distinguished colleagues here this
morning, I do not fear or regret the impending Viet Cong victory in
Vietnam. I welcome it."
Det – och andra uttalanden genom åren – hindrade
inte att han 1978 blev vald till den förste marxistiske ordföranden för ”Organization
of American Historians”.
Men från mitten av 1990-talet rör sig Genovese i en helt ny
riktning genom sina studier av slavsamhället i sydstaterna. Han kommer att mer
och mer uppskatta och förstå de konfederades sak och det samhälle de byggt och
försvarade i det amerikanska inbördeskriget. Genovese rörde sig alltså från en
marxistisk radikal kritik av samhället till ett försvar av sydstaternas sociala
institutioner med deras inslag av slaveri, och kulturella ideal hämtade från de
engelska kavaljerernas 1600-tal.
Genovese lämnade alltså marxismen och blev de sista
årtiondena av sitt liv istället en framstående konservativ historiker.
Jag brottades verkligen då med Genovese och hans nya
ståndpunkter – men det gjorde som sagt bara att jag själv stärktes i min
egen marxistiska övertygelse.
Efterhand och efter några omläsningar så förstod jag att
hans ursprungliga marxistiska övertygelse byggde på en avsky för marknaden, för
konkurrens och kapitalism – Genovese tyckte helt enkelt inte om ett samhälle
där du hela tiden måste prestera och sälja din fysiska förmåga eller dina
intellektuella färdigheter. För honom var det ideala samhället en plats där du
garanterades mat, bostad och vila om du gjorde det de som hade makt ville att
du skulle göra. Kan tyckas enahanda, men var det ändå inte bättre än kampen på
arbetsmarknaden menade Genovese.
Så det var där jag insåg att de som kallar sig marxister kan
delas i två grupper. En av grupperna anser att marknaden är ond och måste
avskaffas till förmån för ett hierarkiskt system som garanterar alla ett
någorlunda anständigt liv, (och en del får förstås ett mer anständigt liv). En
del gör sig omaket att kalla det socialism, men Genovese insåg att om
socialismen definierades på detta sätt så hade den faktiskt förverkligats i
Georgia, Alabama och Virginia under de första årtiondena på 1800-talet. Och han
lyfte fram de många kritiska texter som sydstatspolitiker författade i sitt
fördömande av industrialismen och marknadsekonomin i nordstaterna.
Och det var här våra vägar skildes. Jag fylldes, och fylls
fortfarande av närmast panisk skräck vid tanken på hierarkier där man måste
följa de regler andra skrivit. Hellre då en oviss tillvaro på marknaden, och
jag tror att det egentligen gäller de flesta människor – men att många
låter sig skrämmas in i system där de håller tyst och gör det de förväntas
göra.
Och marxismens budskap är nog det rakt motsatta, Marx och
Engels flydde ju från de feodala resterna i Tyskland och Frankrike till
kapitalismens London och Manchester – och där satt de och drömde om New York …
och Texas.
Men det finns också något annat hos Genovese, något jag inte
riktigt fick grepp om, och fortfarande bara anar, något aldrig riktigt utsagt
som gjorde att han valde att lämna marxismen för att solidarisera sig med en
sak som milt sagt var död och förlorad – sydstaterna lär ju liksom inte resa
sig ur askan och tåga mot Washington och New York en gång till …
Jag tror att en sak som fascinerade Genovese hos
sydstaternas politiska elit var dygdigheten – tanken på att du som individ har
vissa skyldigheter och att du framförallt har en skyldighet att utvecklas som
individ och dana din karaktär – och att du alltid ska mäta det du gör och
åstadkommit mot en måttstock som är absolut – vare sig det gäller kunskaper
eller moral. Och kanske kände han att när nordstaternas Sherman tillämpade den
brända jordens taktik i sin marsch mot havet så var det mer än befästningar och
plantagebyggnader som försvann i lågorna.