Det som i dag ska passera för dagstidningar i Sverige blir
allt mer bärare av en allt barare, naknare okunskap.
Kunskap anses av någon obegriplig anledning vara för
kostsamt. Varför har jag aldrig riktigt förstått. De som skriver korkade saker
får väl betalt? Varför inte istället betala människor som skriver åtminstone
normalbegåvade alster? Kan det kanske bero på att de som beställer och betalar
själva inte kan skilja dumt och klokt, på kunskap och okunskap? Jag tror
alltmer att så är fallet. Ägarnas lust att spara kan inte vara hela
förklaringen.
När jag efter måndagens vanliga pass i Vasalundshallens
bassäng sätter mig i bastun bläddrar jag mig igenom helgens kulturbilagor.
Varför läsa dem under helgen och bli på dåligt humör – bättre att läsa dem
i bastun efter ett hårt pass när man är för trött för att slösa tid på ett
utbrott.
I DN:s Boklördag fångas jag av Lyra Ekström Lindbäcks essä
om litteraturkritikens förfall och hur den ska räddas. För henne är problemet
att kritikerna är fixerade vid böcker – ja, ni vet böcker – sådana som
står i bokhyllan i olika format; inbundet, kartonnage, danska band, pocket …
och nej, jag ska inte skrämma Lyra med att gå in på olika former av bindningar
– säger jag halvfranskt så kommer hon säkert att tro att jag talar om något
annat – för henne är böcker bara ”böcker” – något som tillhör en
svunnen tid och som hindrar sökandet efter verklig kunskap:
”Kritikern måste följa de spretande hänvisningarna in i hundratals
återvändsgränder, googla citat och namn och klicka sig vidare i timtal innan
hen får korn på något relevant”.
Vill du ägna dig åt kulturkritik så ska du ut på internet
och googla.
Jag finner det helt oproblematiskt att en ung människa som
Lyra Ekström Lindbäck är både obildad och uppblåst, sådana ungdomar har det
alltid funnit.
Mer problematiskt kanske jag finner det att en stor tidning
trycker smörja som det här:
”Att undersöka ärendet hos en text är inte detsamma som att slå fast
ett politiskt budskap”.
Tack Lyra, nu kan jag äntligen börja orientera mig i
böckernas värld!
Att DN trycker detta är givetvis därför att man liksom SvD
vill fortsätta att begrava kvalificerad kulturkritik – vad ska man med kritiker
till när man kan städsla Lyra och hennes kompisar som googlar citat och sätter
ihop till texter.
Finfint!
Visst behöver kritikern kunna orientera sig på internet. Den
kompetente kritikern har aldrig tvekat att använda de senaste landvinningarna
när det gäller att söka elelr förmedla kunskap.
Men detta frenetiska kringflackande på internet måste bygga
på en ordentlig bildning – ja, du ska fanimig kunna klassikerna, du ska ha läst
de stora filosoferna inte bara i kompendieform, du ska ha kunskap om historia
och ekonomi – det räcker inte med att du kan dubbelklicka på musen.
Och visst – allt färre kritiker uppfyller de kriterierna
– men det innebär inte att vi ska sänka kraven ytterligare.
Men vad jämrar jag mig egentligen över – det är väl bra
att DN gräver sin egen grav – mer plats åt oss som vill skapa något nytt.