Kampsport eller gladiatorspel

I början var jag ganska tveksam till MMA och UFC – jämfört med boxning så påminde matcherna mest om krogslagsmål klockan halv tre på natten när alla druckit litet för mycket. Litet slag, litet sparkar, litet rullande på marken, och slagsmålen slutar när alla faller ihop av utmattning.

Men med tiden har jag kommit att uppskatta UFC mer och mer, mycket därför att sporten utvecklats och de som går in i oktagonen tillhör nog de allra mest allsidigt tränade idrottsmännen idag.

I går förlorade welterviktaren Nick Diaz mot Carlos Condit, och efter matchen meddelade Diaz att han drar sig tillbaka. Visst, man förstår honom, det var en märklig förlust – man får en känsla av att Diaz dömdes bort därför att domarna inte gillar hans attityd. För i en tid när UFC ska bli verkligt salongsfähigt och försöka påminna litet mindre om moderna gladiatorspel så passar Nick Diaz inte riktigt in.

Han har sagt att om han kunde tjäna lika mycket pengar på triathlon som på UFC så skulle han ägna sin tid åt att träna löpning, simning och cykling. Men det gör han inte så han får ägna sig åt att försöka knocka motståndare eller fälla dem och koppla ett avgörande och då är det träning med sandsäck, vikter och traktordäck som gäller.

Det är jag som är normal, hävdar Diaz när han får kritik för sin aggressiva framtoning, han tillhör inte dem som gullar och kramas med motståndare vid invägning, före matchen och efter. Bara en psykopat, säger Diaz, kan klara av att omfamna en motståndare, sedan gå in i oktagonen och pumpa på med hårda kroppsslag och så omfamnas igen efter matchen. Diaz ser inte matcherna som idrottstillställningar – det är tillfällen då han ska tjäna pengar genom att skydda sig själv och slå ut motståndaren: ” I do what I've got to do to survive, to keep my teeth in my head, and my head on my shoulders. I apologize to whoever can't put that together and understand that."

Jag gillar Diaz inställning på något sätt – det är ett jobb han gör. Han är bra på det. Han skulle hellre göra något annat om han kunde tjäna lika mycket. Han tänker inte låtsas som om han tyckte om det – eller om sina motståndare.

Ska inte UFC förvandlas till moderna gladiatorspel utan vara kampsport – då behöver man behålla sådana som Nick Diaz.

Den som vill ha en ordentlig profil av Diaz kan läsa Ben Fowlkes i Sports Illustrated: http://sportsillustrated.cnn.com/2012/writers/ben_fowlkes/02/02/Nick-Diaz-always-ready-to-fight/index.html?sct=mma_t11_a1