Den litet finare Occupy-rörelsen har fått tillökning

Inte ens kung Gråkappa var speciellt trevlig.

Egentligen skulle man väl inte bry sig om prinsessfödslar och den uppblossande monarkismen. Sverige är fullt av människor som ägnar sin tid åt märkliga intressen och att hetsa upp sig för en debatt om den nyföddas namn skulle kunna vara onödigt, för folk debatterar konstant de mest ointressanta frågor och företeelser.

Så om de som är rojalister eller som bryr sig om kungahusets göranden och låtanden bara ryckte på axlarna och sa: ”Men vadå, jag råkar bara vara intresserad av ätten Bernadotte och kungahus, precis som jag är intresserad av vilka svensk skådepelare som för tillfället delar säng” då är det inte så mycket vi kan säga. För det är klart man kan få vara intresserad av kungahuset om man inser att det är en liten skavank i den egna personligheten, ett beroende, som på farlighetsskalan befinner sig någonstans mellan att tycka om ”Så ska det låta” och att läsa om väderflickors fritidssysselsättningar.

Problemet är när de som intresserar sig för kungahuset försöker försvara och förklara sina konstiga böjelser som något bra för samhället. Det är då vi måste gå i svaromål, för annars tillåter vi en fördumning av det offentliga samtalet.

Det finns två vanliga argument för att vi ska låta Bernadottarna regera, och finnas där som en litet finare och blåblodig Occupyrörelse som tagit över Slottet och andra utmärkta herresäten runtom i landet – som det i Haga.

Argument 1 säger att det är billigare att ha kungen som statsöverhuvud än en president. Jag vet att man inte kan dra in rösträtten hur som helst för medborgarna – men i detta fall borde det vara möjligt att dra in den i åtminstone ett val, som straff för att man inte förstått vad demokrati är. Frågan om statsöverhuvud eller statsskick kan inte bestämmas utifrån vad som är billigast – demokrati ska få kosta – om det behövs. Annars kan vi väl lägga ut uppgifterna på entreprenad.

Argument 2 säger att det är bra att vi bevarar monarkin därför att det är viktigt att upprätthålla traditioner och kungahuset är en del av vår historia. Men om argumentet är hållbart så ska väl Stalinstatyerna resas igen i hela östeuropa? Nehej, var det inte så ni menade, ni menade att bara de bra traditionerna ska bevaras – problemet är att de svenska kungligheterna genom historien inte varit bärare något gott, inte ens kung Gråkappa var en speciellt trevlig figur. Så ska traditionsargumentet fungera så måste faktiskt institutionen vara bärare av något gott. Det svenska julbordet ser ju inte ut som det gjorde på 1300-talet och det beror på att det fanns en del för den moderna människan ganska oätliga saker där.

Vi har muséer och Livrustkammaren för att skildra det svenska historiska arvet – där kan vi visa upp vad de svenska kungligheterna gjort och inte gjort. Det är där det arvet hör hemma inte sittande i konselj med en andäktigt stirrande regering.