Göran Persson – skönsång bland skelettdelar

De som är för EU och euron kommer alltid med fredsargumentet först. Ju fler stater som är anslutna – desto fredligare blir vår kontinent.

Men hur kommer det sig då att de det är länge sedan spänningarna mellan medlemsstaterna var så stora? På de grekiska torgen och gatorna demonstrerar folket inte mot EU så där i största allmänhet utan mot vad man ser som en andra tysk attack mot landets självständighet.

I Tyskland å andra sidan ökar motståndet mot alla former av deltagande i stödåtgärder mot de länder söderöver som inte snabbt rör sig mot statskonkursens avgrund.

Och de sparåtgärder som Trojkan genomdriver i de skuldsatta länderna ökar motståndet ännu mer bland befolkningen, och får dessutom ekonomierna att gå än mer i stå så att än mer lån och stödköp behövs, och så ökar kraven på sparåtgärder och så …

In i denna malström vill nu Göran Persson att vi ska dyka ner med huvudet före – argumentet är som vanligt att vi inte kan stå ensamma – jag vet inte om man lättare fördrar drunkningsdöden om man är fler som går till botten samtidigt. Det som verkar skrämma Persson mest är att vi skulle bli ensamma i Nordsjön tillsammans med Storbritannien – i framtiden de enda EU-länderna utanför euron…

Well, jag vet många andra scenarios som borde skrämma oss mer.

Låt oss gå igenom det grekiska eländet en gång till … så vi inte riskerar att lockas av den sentida sirenen Perssons skönsång där han sitter bland skelettdelarna efter ett antal europeiska ekonomier.

110 miljarder € skulle det kosta först att lösa ut Grekland när det blev känt hur illa det var ställt.

Några månader senare skulle det kosta 211 miljarder €.

Samtidigt börjar det bli uppenbart att det inte bara är Grekland som har problem.

ECB börjar köpa statsskuldpapper – och har nu närmare sådana papper för närmare 200 miljarder € från Grekland, Portugal, Irland, Italien och Spanien.

Syftet är att vinna tid – men vinna tid för vad? Vilken sorts återhämtning?

Industriell? Strukturell?

Alla dessa länder är industriellt svaga – Greklands levde på lånade pengar och banking och shipping och de senare två näringarna är väl inget som levererar arbetstillfällen och avkastning i kristider. Spanien levde också på lånade pengar och på utförsäljning av statlig egendom och dessa medel – tillsammans en ökande tillströmning av turister lade grunden för en byggboom.

Ska dessa länder hållas under armarna till dess de byggt upp konkurrenskraftiga industrier. Hur lång tid tar inte det?

Strukturellt kännetecknas länder av sina rent byzantinska statsapparater som bara växt och växt sedan förförra millenieskiftet. Ska vi vänta på en reformering får vi kanske vänta till nästa liknande tilldragelse och det lär bli många stödpaket som ska snickras ihop i så fall.

Utan Euron så hade ju inte Greklands problem spritt sig på samma sätt, och om inte annat så kunde landet devalverat och blivit litet, litet konkurrenskraftigare med det de trots allt kan exportera eller med de tjänster de kan erbjuda i landet.

Grekland hade för övrigt inte hamnat i den här situationen om landet inte varit en del av eurozonen – för grekerna fick låna så mycket just därför att de var det..

Ett land med usel ekonomi kan alltid devalvera – men Grekland kunde ju inte göra det, men de kunde låna pengar – och så har de andra länderna runt medelhavet också gjort.

Europas finansministrar och ledare har försatt sig – och därmed sina stater – i en omöjlig situation; konstant räddas Grekland eftersom det är underförstått att annars får vi samma konkurstsunami som efter Lehman Brothers-jordbävningen. Och om ingen vill ha en sådan syndaflod så får man väl fortsätta ge understöd – för man har skapat en oro för ekonomisk kollaps och sådan oro brukar alltid se till att bli bekräftad genom att precis det man fruktar faktiskt händer.

Spänningarna inom eurozonen måste leda till en sprängning, och då kanske det vettigaste är att ta skydd, inte glatt skutta iväg mot platsen där laddningarna apterats.