Hoover – en glad amatör I.

Clint Eastwoods nya film ”J Edgar” är ännu ett av väldigt många verk om en man som fortsatt fascinerar oss. Inte bara för att Hoover lyckades sitta kvar i ledningen för FBI under åtta presidenter som alla egentligen ville bli av med honom, utan också för att vi fascineras av alla de där ryktena om hans privatliv. Var han transvestit? Hade William Styron verkligen sett honom måla tånaglarna på Clyde Tolson, Hoovers närmaste man? Köpte Hoover småpojkar att förlusta sig med och hade maffian tillgång till dokument från 1920-talet då Hoover skulle ha arresterats på en herrtoalett i sällskap med en annan man? Och var det så att Hoover egentligen hade negerblod i ådrorna? Många var övertygade om det – även bland de svarta.

Hoovers långa ämbetstid, hans maktfullkomlighet och hans förföljelse av radikaler, svarta medborgarrättskämpar och homosexuella gör att vi lätt förleds att tro att det var värre förr. Att när Hoover dör 2 maj 1972 så går också en epok av illegal övervakning, provokationer och utpressning i graven.

Men det är ganska uppenbart att de som haft ledningen över FBI sedan 1972 varit mycket bättre på att förverkliga Hoovers visioner än han själv någonsin var.

FBI:s budget för att bekämpa organiserad brottslighet är i dag 2,6 miljarder dollar – medan jakten på terrorister kostar 3,3 miljarder – och det är klart det kostar att ha 15.000 informatörer och spioner på lönelistan.

Utvecklingen har varit tydlig efter Hoovers död. Enligt officiella uppgifter hade FBI 1.500 informatörer 1975, fem år senare hade de nästan dubblats och blivit 2.800 – ytterligare fem år senare var de 6.000. Och i dag alltså 15.000 – tio gånger fler än på Hoovers tid.

Efter andra världskriget gjorde Hoover allt för att hindra uppbygget av CIA – han ville att FBI skulle ta hand om spionerandet ute i världen. Men han lyckades inte – motståndet från utrikesdepartementet, krigsmakten och från veteranerna i OSS blev för starkt.

Men även här har Hoovers efterträdare haft framgångar. 1993 hade FBI 20 kontor utanför USA, 2001 hade de 45 som en följd av att de prioriterat upp kampen mot terrorismen efter den första attacken mot World Trade Center 1993. Kontorens uppgift var att ta hjälp av utländska poliser och säkerhetstjänster för att övervaka amerikanska terrormisstänkta medborgare som vistades utomlands. Efter 11 september har det blivit 14 utlandskontor till och nu har uppgifterna vidgats – nu tar man hjälp av de utländska kollegorna för att fängsla och förhöra de amerikanska medborgarna och metoderna är ofta då långt mer våldsamma än de skulle kunna vara i ett amerikanskt häkte – ett av de mer uppmärksammade fallen är den amerikanske medborgaren Gulet Mohammed som torterades i kuwaitiskt fängelse och förhördes av tre FBI-agenter.

Hoover var skicklig på att skapa motståndare som han sedan kunde skaffa sig anslag för att bekämpa – han brukade skämta om att det var FBI-agenters medlemsavgifter som höll USA:s kommunistparti igång. Även här har efterträdarna visat sig vara värdiga arvtagare. Av de 508 rättsfall rörande terrorism som Institutionen för undersökande journalistik vid Berkeley undersökt byggde mer än hälften på information från infiltratörer som haft i uppdrag att locka in människor i planeringen av terrordåd. FBI:s agenter har försett dem med mål, metoder och medel – och sedan slagit till.