onsdag 4 januari 2012

Greklands verkliga problem II


Behöver Grekland mera lån? Grekland var redan innan krisen EU:s fattigaste land – ändå fick Papandreou på 1980-talet låna 120 miljarder kronor för att modernisera landet. De pengarna gick till konsumtion och till inrättandet av nya tjänster i den offentliga sektorn. Tjänster som delades ut som tack och för att skapa klienter.
Och samma Papandreou ställdes inför rätta 1989 för bestickning och förskingring – han blev knappt frikänd. Två nära medarbetare döms dock.
Han själv återväljs dock 1993, trots att andra skandaler avslöjats – som att han beordrat telefonavlyssning.
Nu skulle man kunna säga så här: se där, vad utbredd klientmentaliteten är – rätt många greker röstade på en skojare bara för att de skulle få förmåner, få en tjänst på i någon del av statsapparaten eller få behålla den tjänst de hade.
Men det är inte riktigt rättvist mot grekerna – för är det inte just vad som händer i alla länder där man får rösta om vilka som ska leda landet? De flesta röstar på det parti som de tror ska ge dem mest förmånliga villkor; det kan vara barnbidrag eller förmånligare skattevillkor och avdragsmöjligheter. Och utgör inte det en fara för hela samhällets utveckling att du röstar på den som ger dig fläsk?
Det som skiljer den grekiska modellen från den i andra demokratier är att fläsket var fetare och det krävdes inte någon annan prestation än att man röstade rätt. Det räckte.
Grekland lånade sig framåt, eller snarare för att inte gå bakåt, och det är det ganska många andra länder som gör också. Och visst kan sådana länder gå i konkurs och sedan återuppstå – se på Argentina – men Grekland är som sagt knappt industrialiserat och har inte så mycket de kan exportera – vilket Argentina har.
Och att Grekland är svagt industrialiserat hänger ihop med frånvaron av verkliga marknader – förutom de där torgen där man säljer citroner och lök – din utkomst var i Grekland inte så mycket beroende av vad du levererade till marknaden i form av din arbetskraft, dina tjänster eller ditt hantverk – det var mer beroende av vem du kände, vems beskydd du accepterat.
Ingenting i EU:s senaste diktat visar på att man vill göra något åt problemen (fast man mycket väl vet vilka problemen är) – den skojare som ledde riksbanken sätts ju nu att sälja ut landets tillgångar och att skära ner på utgifterna.
Och problemet med de grekiska protesterna är att de vänder sig mot att politikerna brutit de avtal som väljarna (oavsett partifärg) anser att de har med politikerna.
Det kommer inte att bli någon ordning förrän grekerna protesterar mot själva avtalets innebörd.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar