En historiker och gentleman

Det har gått litet mer än två veckor sedan Eugene D Genovese dog. Intellektuellt har jag honom att tacka för mycket – märkligt nog. Att läsa honom fick mig att förstå USA bättre, och att läsa honom fick mig att förstå varför jag nog alltid kommer att förbli marxist – och det var märkligt nog Genoveses övergivande av marxismen som orsakade detta.

Men, vi tar det från början – hans levnadsöde är på alla sätt intressant.

Genovese en av de där arbetargrabbarna från Brooklyn som läste sig till att bli en av sin generations främsta akademiker och forskare  – han själv blev historiker. Väl värt att minnas i den svenska debatten – för här brukar man mest diskutera att den som är född i enkla förhållanden men som samtidigt är hänsynslös kan bli rik och miljardär i USA – vad som ofta glöms bort är att den som är född i enkla förhållanden och studerar hårt också kan göra en akademisk karriär – även om han eller hon har radikala ståndpunkter och bryr sig själva fan om vad omvärlden tycker om detta. Det som räknas är om du är en bra historiker, sociolog eller ekonom – eller fysiker. Vilken ideologisk ram du rör dig inom för att nå resultat är underordnat – bara det bidrar till att den allmänna kunskapsmängden ökar och diskussionen utvecklas.

Genovese var i all sin vresiga vänsterradikalism omöjlig att förbise som historiker eftersom hans studier av negerslavarnas kultur och villkor helt enkelt var banbrytande – i hans verk framträdde de som människor som levde, tänkte, drömde och skapade – och han kunde framställa samhället i sydstaterna i all dess komplexitet.

1965 som professor på det ansedda Rutgers – ställde han sig upp och deklarerade:

"Those of you who know me know that I am a Marxist and a Socialist. Therefore, unlike most of my distinguished colleagues here this morning, I do not fear or regret the impending Viet Cong victory in Vietnam. I welcome it."

Det – och andra uttalanden genom åren – hindrade inte att han 1978 blev vald till den förste marxistiske ordföranden för ”Organization of American Historians”.

Men från mitten av 1990-talet rör sig Genovese i en helt ny riktning genom sina studier av slavsamhället i sydstaterna. Han kommer att mer och mer uppskatta och förstå de konfederades sak och det samhälle de byggt och försvarade i det amerikanska inbördeskriget. Genovese rörde sig alltså från en marxistisk radikal kritik av samhället till ett försvar av sydstaternas sociala institutioner med deras inslag av slaveri, och kulturella ideal hämtade från de engelska kavaljerernas 1600-tal.

Genovese lämnade alltså marxismen och blev de sista årtiondena av sitt liv istället en framstående konservativ historiker.

Jag brottades verkligen då med Genovese och hans nya ståndpunkter – men det gjorde som sagt bara att jag själv stärktes i min egen marxistiska övertygelse.

Efterhand och efter några omläsningar så förstod jag att hans ursprungliga marxistiska övertygelse byggde på en avsky för marknaden, för konkurrens och kapitalism – Genovese tyckte helt enkelt inte om ett samhälle där du hela tiden måste prestera och sälja din fysiska förmåga eller dina intellektuella färdigheter. För honom var det ideala samhället en plats där du garanterades mat, bostad och vila om du gjorde det de som hade makt ville att du skulle göra. Kan tyckas enahanda, men var det ändå inte bättre än kampen på arbetsmarknaden menade Genovese.

Så det var där jag insåg att de som kallar sig marxister kan delas i två grupper. En av grupperna anser att marknaden är ond och måste avskaffas till förmån för ett hierarkiskt system som garanterar alla ett någorlunda anständigt liv, (och en del får förstås ett mer anständigt liv). En del gör sig omaket att kalla det socialism, men Genovese insåg att om socialismen definierades på detta sätt så hade den faktiskt förverkligats i Georgia, Alabama och Virginia under de första årtiondena på 1800-talet. Och han lyfte fram de många kritiska texter som sydstatspolitiker författade i sitt fördömande av industrialismen och marknadsekonomin i nordstaterna.

Och det var här våra vägar skildes. Jag fylldes, och fylls fortfarande av närmast panisk skräck vid tanken på hierarkier där man måste följa de regler andra skrivit. Hellre då en oviss tillvaro på marknaden, och jag tror att det egentligen gäller de flesta människor – men att många låter sig skrämmas in i system där de håller tyst och gör det de förväntas göra.

Och marxismens budskap är nog det rakt motsatta, Marx och Engels flydde ju från de feodala resterna i Tyskland och Frankrike till kapitalismens London och Manchester – och där satt de och drömde om New York … och Texas.

Men det finns också något annat hos Genovese, något jag inte riktigt fick grepp om, och fortfarande bara anar, något aldrig riktigt utsagt som gjorde att han valde att lämna marxismen för att solidarisera sig med en sak som milt sagt var död och förlorad – sydstaterna lär ju liksom inte resa sig ur askan och tåga mot Washington och New York en gång till …

Jag tror att en sak som fascinerade Genovese hos sydstaternas politiska elit var dygdigheten – tanken på att du som individ har vissa skyldigheter och att du framförallt har en skyldighet att utvecklas som individ och dana din karaktär – och att du alltid ska mäta det du gör och åstadkommit mot en måttstock som är absolut – vare sig det gäller kunskaper eller moral. Och kanske kände han att när nordstaternas Sherman tillämpade den brända jordens taktik i sin marsch mot havet så var det mer än befästningar och plantagebyggnader som försvann i lågorna.