Storebror vill räkna dina näshår

Ibland kan man höra människor diskutera hur hemskt det måste varit att leva i Stalins sovjetunion eller i Honeckers Stasiland. Inte bara den där skrämmande faran att kanske hämtas mitt i natten till fängelse, läger eller till och med sin egen död – utan också den där hemska känslan av att ständigt vara övervakad och kontrollerad. Vetskapen om att det kanske var så att varje andetag räknades, varje blick noterades. Storebror var i verklig mening överallt och såg och hörde allt.

Skräcken för att leva i en diktatur som krossar all opposition kan jag förstå, motviljan mot att övervakas förstår jag mindre eftersom så många accepterar att övervakas i västvärlden? Ett aktuellt exempel får vi om vi förflyttar oss till ett finfint västerländskt land med stolta traditioner av att hålla staten i schack och värna medborgarens frihet – Storbritannien.

Financial Times har beräknat att den brittiska statens kostnader för att övervaka och kontrollera internet, sms och telefoni de närmaste åren kommer att kosta 30 miljarder kronor de närmaste 10 åren om föreslagna lagar går igenom. Man kunde ju tycka att de hade andra hål att stoppa de pengarna i därute på de där öarna, och förstår ni vilket helvetiskt system de tänker bygga upp? Förstår ni vad de kommer att få för de pengarna?

Som Nick Cohen påpekat i The Spectator – Assad spenderade 120 miljoner kronor för ett system som gjorde det möjligt för honom att kontrollera vartenda e-mail i Syrien, Gaddafi sprätte iväg 200 miljoner på samma sak och Iran har hittills slantat upp en miljard för ett system som ska göra just det britterna vill skapa – en ordning som gör att de kan: ”lokalisera användare, fånga upp deras samtal, sms, e-post och chattar …”.

Så vad Cameron och hans killar ska göra med 30 gånger den iranska investeringen förstår man inte riktigt – kanske inköp av spionsatelliter som kan räkna medborgarnas näshår?

Men varför är så få mot det gigantiska kontrollsystem som nu börjar rullas ut över världen, det var inte precis massdemonstrationer mot övervakningen som skakade Sverige i går eller London i dag? Ett möjligt svar kan vara att människor tittar på andra länder och konstaterar att lagstiftningen där är värre så varför bråka om övervakningen i det egna landet när andra är mer kontrollerade, eller när man kanske redan är kontrollerad av andra krafter än den egna regeringen. Klassiskt exempel på detta är när Agrell och Töllborg under den svenska FRA–debatten påpekade att NSA redan plockar upp alla våra mail – något som jag inte kunde tolka som annat än att de ansåg det onödigt att bråka om svenska kontrollsystem när loppet var kört och åkarna antagligen redan stod i duschen.

Det känns som om medborgarna i västerlandet i alltför hög grad och alltför ofta inte är medborgare i verklig mening – de förstår inte vad som menas med demokrati. De kan vända sig mot att diktatorer som Honecker eller Assad bygger kontrollsystem – men de har egentligen inga större problem med kontrollsystemen i sig.

Dock finns det en aspekt som alltför sällan – för att inte säga aldrig behandlas i den här debatten – och det är på vilket sätt de nya övervakningssystemen bidrar till statsapparatens tillväxt.

Den moderna statsmonopolkapitalistiska apparaten som vi medborgare ska bekosta deformerar inte bara samhället genom att upphäva marknaden och undergräva det civila samhället – den deformerar även byråkraterna i apparaten – och dessutom – som Engels någonstans påpekar; byråkratier drar till sig byråkratsjälar. Så vad är det egentligen för personer som ska sitta och läsa våra mail och sms? Undrar inte ni också hur den människa är beskaffad som tackar ja till ett sådant jobb? Och ska vi inte börja undra hur vi kan låta våra skattepengar gå till att bekosta Storebrors voyeuristiska böjelser – kan vi inte bara betala byråkraternas medlemsavgifter till någon klubb där de kan få utlopp för sina behov?