Antirasisten Tintin

Berhang Miri försvarar sitt försök att censurera Tintin med att han vill ”fördjupa” diskussionen.

Men varför då inte försöka se det komplexa med Hergé och hans skapelse – hur Hergé ibland är anti-rasistisk på ett sätt som betyder att han vågar utmana sin samtid. I albumet Tintin i Amerika (kommer redan 1932, direkt efter Tintin i Kongo) finns en scen med ett bankrån. När polisen anländer till platsen för brottet så säger en vakt i banken att när larmet gått så: "on a immédiatement pendu sept nègres, mais le coupable s'est enfui."

Alltså; ”… vi lynchade sju negrer med en gång, men den skyldige kom undan”. Underförstått, den skyldige var vit men vafan, det viktiga är att vi får en anledning att hänga svartingar.

En ganska vass attack på vit amerikansk rasism.

Det där har i en del översättningar senare ändrats så att det inte refererat till lynchningar av svarta.

Litet senare i berättelsen så får man i förbigående i en nyhetssändning bara sådär höra att ”44 negrer har lynchats”.

Visst ritar Hergé de svarta på ett stereotypt sätt – men det är inte givet att den stereotypen i sig är rasistisk … något som till exempel diskuteras, kompliceras och fördjupas i kapitlen om svart musik och "lättja" i Thaddeus Russels "A renegade history of the United States".

I samma album beskrivs hur den amerikanska regeringen och de vita driver bort indianer från deras land för att komma åt oljan.

Så om Miri nu så gärna vill fördjupa diskussionen om Hergé så kan han väl börja med att läsa Tintin istället för att censurera serien. 

(Och ska vi förresten inte förbjuda repriser av Rin Tin Tin – han är säkert släkt med Tintin, hörs ju på namnet och jag menar ... en tysk schäfer, vet man ju hur tyskar är ... )