tisdag 27 mars 2012

Det var inte bättre förr. Kommer ni ihåg Kompani C?


En annan massaker, för 44 år sedan.

Det händer att jag hamnar i diskussioner om Robert Bales, sergeanten som gav sig ut på en mordisk promenad mitt i natten och dödade 16 afghanska män, kvinnor och barn i Kandahar. De jag talar med brukar hävda att illgärningen visar sanningen om USA:s insats i Afghanistan.
Jag brukar då påminna om att president Obama med självklarhet omedelbart tog avstånd från dådet, och politiker i alla läger instämde: detta var ett totalt brott mot andan i USA:s väpnade styrkor. I media benämns Bales som ”Sergeant Psycho”. Bales inväntar sin rättegång och kommer att dömas hårt – om det blir till döden, till en lång vistelse i fängelse eller på psykiatrisk anstalt är oklart. Men han kommer att dömas. Det visar hur mycket USA utvecklats försöker jag avsluta, men när jag ser att ingen förstår vad jag menar så får jag dra efter andan och börja berätta om hur det var förr.
16 mars 1968 anför löjtnant William Calley sin män i kompani C i en massaker i My Lay. 504 vietnameser slaktas, Calley personligen mördar minst 22 stycken, bland annat ett spädbarn.
I den rättegång som följder dömer de sex medlemmarna av militärdomstolen Calley till livstids straffarbete.
Protesterna kommer att bli omfattande mot domslutet.
I Indiana halades delstatens alla flaggor till halv stång på guvernörens order
Jimmy Carter som fått ett oförtjänst gott rykte som anti-imperialist när han var president visade en annan sida som guvernör i Georgia då han uppmanade alla att protestera i en vecka med att köra omkring med helljuset på (som om det inte skulle räckt med de 504 som dog i My Lai – tydligen var en lämplig protest att försöka bidra med fler offer genom trafikolyckor på Georgias vägar, men Jimmy hörde nog aldrig till de där riktigt rationella politikerna.)
Delstatsförsamlingar ibland annat Kansas, Texas, New Jersey och Arkansas protesterade mot domen.
Opinionsundersökningar visade att 78 procent av befolkningen var motståndare till domen.
Hur stämningarna var visade sig mycket tydligt när Nixon lugnt kunde benåda Calley efter tre år, och det var tre år som tillbringats i bekväm husarrest med flickvän och privatsekreterare – eftersom Nixon omvandlat straffarbetet till just husarrest.
Så visst är det mycket man kan diskutera kring USA:s närvaro i Afghanistan, bara man inte får för sig att Bales massaker visar något om tillståndet i de Förenta staterna. Opinionen är i dag en annan. Opinionen är klokare. Mer upplyst. Men det innebär inte att de som har makten är det – men det innebär att de trots allt påverkas i sina beslut.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar