Greklands verkliga problem 1

Under andra halvan av 2000-talet var Grekland världens sjätte största importör av vapen – vissa perioder utgjorde vapenimporten 40 procent av landets import. Det var 25 franska Mirage-plan, 26 F-16, några tyska u-båtar, och så ännu fler flygplan.

Givetvis har detta bidragit till Greklands monumentala underskott och usla finanser.

Intressant nog så stegras vapeninköpen under de år då ledande grekiska politiker är mycket väl medvetna om att ekonomin är mycket, mycket sämre än de intalar både medborgarna och EU:s och ECB:s ledning. Man skulle kunna säga att den ekonomiska ansvarslösheten uppkommer 2002 då man under riksbankschefen Papademos ljuger för att klara EU:s krav. Det hindrar inte att Papademos därefter blir vicepresident för ECB, eller att han i dag är tillbaka i Grekland för att genomdriva nedskärningarna.

Men i omvärlden sprids en bild av oansvariga och lata arbetare och tjänstemän som går i pension strax efter det att de lämnat puberteten och en statsapparat som inte klarar av att driva in skatterna.

Men vi kan väl börja där – med skatterna – det var nämligen liksom inte meningen att grekerna skulle betala skatt. De högerregeringar som kontrollerade landet från andra världskrigets slut till 1980-talets början sökte stöd hos familjeägda småföretag, mellanskikt som advokater och läkare och efterhand mot småföretag som verkade i den växande turistsektorn. Deras stöd köptes med skattebefrielser eller genom att de fick företräde till jobb i offentlig sektor.

Grekland svagt industrialiserat och de rika familjerna var huvudsakligen verksamma inom shipping och i bankverksamhet – och det var med internationell inriktning; men givetvis fick de också i princip skattebefrielse.

Staten och den offentliga verksamheten var liten och svag och bönder och arbetare struntade man i, även när stora grupper lämnade landsbygden för att försöka försörja sig i städerna.

När PASOK kommer till makten 1981 börjar man bygga ut det sociala skyddsnätet, höjer pensionerna och löner, vården och skolan blir bättre – men samtidigt låter man fortsatt storkapital och småföretag i stort sett slippa skatter – så man behåller den gamla kompromissen och klienterna och skaffar dessutom nya klienter. Detta bekostas med medel från EU:s alla olika fonder; och franska och tyska banker ger dessutom de grekiska hushållen generösa krediter så de kan konsumera mer.