tisdag 26 februari 2013

Annie Lööf och behovet av en aristokratisk arbetarrörelse


Det är märkliga tider – jag, Åsa-Nisse och Klabbarparn – den nya tidens verkliga radikaler – 
vi vill inte vara som alla andra. Vi förstår inte ens varför alla andra är som de är.

En sak fascinerar mig med svensk politik … kanske mer än något annat – och det är det tvång så många politiker verkar känna att visa att de ”är som alla andra”.
Det var därför Maud släpade upp folk till Västerbotten, det är därför Annie Lööf släpar allianskollegor till Småland. Det är därför politiker ställer upp i olika former av pratshower och berättar vilket hårschampo de använder, det var därför Göran Persson dansade med en ko i ett barnprogram.
Jag vrider och vänder på frågan om varför Annie Lööf vill att de andra alliansledarna och vi ska få komma hem till henne.
Vad är det hon vill bevisa med detta?
Att hon har ett hem? Att hon är en mänsklig varelse och inte en av de där pumporna som kläcktes i garderoben i ”Världsrymden anfaller”.
OK, Annie, vi tror dig – du är inte en alien. Finns det något mer du vill bevisa? Förlåt, vad sa du? Att du är som alla andra?
Men snälla Annie. När ska du lära dig följande – människor vill inte ha politiker som är som alla andra – vi vill ha politiker som INTE är som alla andra. Vi vill politiker som säger:
”Jag tycker så här. Vad ni tycker bryr jag mig väl inte så där mycket om. Gillar ni det jag tycker så rösta på mig. Om inte så …”
Vi vanliga människor blir misstänksamma när någon jobbar så hårt för att visa att han eller hon är som ”alla andra”.
Det där med att visa upp ett visst sätt att vara som antas överensstämma med hur medelsvensken lever är inget annat än folkförakt, varför skulle människor vilja välja ledare som inte är mer bildade och handlingskraftiga än de själva? Det vore väl ganska korkat?
Jag har en stark känsla av att människor längtar efter politiker som INTE handlar färdigtacos till fredagsmyset och som INTE gillar karaoke.
Vad svenskar i dag glömmer är att deras egna folkrörelser för 120 år sedan och några årtionden framåt; arbetarrörelsen, nykterhetsrörelsen och frikyrkligheten – var aristokratiska i sina ideal – de trodde att individer som utgjorde det vanliga arbetande folket genom tanke och handling kunde adla sig själv – och ersätta de styrande skikten och styra sig själva.
Och vad har vi i dag? En borgerlighet som gör allt för att få oss att tro att de gillar Åsa-Nisse och tunnbrödsrullar med räksallad – mer än vad folkrörelsernas folk gör.
 Det är där kulturkampen står numera – om vem som har sämst smak.
Alltmedan folk i allmänhet väntar på riktiga politiker som inte jönsar sig.

2 kommentarer:

  1. Finns en del i det du säger, men tyvärr tror jag inte det fungerar med den media vi har idag. Samt att det du, och även jag, efterlyser inte är politiskt korrekt, just det inte "P.K", i Svedala...

    Jag är trött på det, men jag tror inte man ska underskatta Annie Lööfs initiativ. Dessutom, på got och ont, är ju hon en av de få som vågat sticka ut lite den senaste tiden...låt vara att hon fått slipa av det hela en del....

    http://fredriklidby.wordpress.com

    SvaraRadera
  2. Jo, hon stack ut ... en liten stund ... men sedan backade hon raskt undan. Tyvärr.

    SvaraRadera