Jugoslavien i början på 1990-talet, krig – konstigt nog – så mycket fotboll som man spelade över republikgränserna innan dess...
De flesta hånade Birgit Friggebo när hon för 20 år sedan
uppmanade skrämda invandrare att fatta varandras händer och sjunga ”We shall
overcome”.
Och jomenvisst, det var väl ett litet märkligt agerande.
Men har vi kommit så mycket längre i vårt tänkande på de två
decennier som gått, eller är det snarare så att de flesta välmenande människor
i dag tänker som Friggebo?
Jag har grubblat på det i en vecka, alltsedan jag hörde ett
radioprogram som sändes från Fryshuset. En hel eftermiddag diskuterades rasism
och integrering – vad ska vi göra?
Alla som yttrade sig hade
samma svar, men i litet olika varianter.
”Dialog” och ”samtal” var viktigt. ”Man måste lära känna
varandra”.
Och alla tjatade om att vi ”Måste skapa mötesplatser”.
Så ju mer människor i Sverige som tillhör olika nationaliteter,
kulturer, religioner och sociala skikt träffas – desto mer bättre kommer vi att
förstå varandra var budskapet; om vi lyssnar på varandras musik, äter varandras
mat och kollar varandras TV-serier samt spelar fotboll och biljard med varandra
då sker den stora förbrödringen.
Men vilket struntprat.
Fråga oss som vet hur det var i det forna Jugoslavien under
1990-talet. Där fanns det inte många platser för möten mellan nationaliteter,
kulturer, religioner och sociala skikt – hela landet var nämligen en enda
förbannat stor mötesplats. Det fanns inget avstånd i någon mening mellan de
olika folken, eller någon okunskap om ”de andras” kultur och mentalitet.
Ändå höll vi på och tog kål på varandra så mycket vi bara
orkade i några år.
Orsaken var att först kollapsade ekonomin, sedan kollapsade
det politiska systemet och för att säkra sin makt underblåste lokala eliter
nationalism för karva loss en egen bräda ur det sjunkande skeppet – och med
hjälp av den brädan hoppades de hålla sig flytande.
Lärdomen är ganska enkel.
Finns det inte jobb åt alla, finns det inte pengar så vi kan
ha fungerande skolor, sjukvård och omsorg – ja, då ger sig folk på varandra
– och de kommer att välja att göra det under nationalistiska banér eller
bakom religiösa standar – för det är liksom litet finare. Ni kan stå där och
sjunga vad ni vill på vilken mötesplats ni vill.
Utan jobb och försörjning gör folk varandra illa. Har de inga jobb att gå till drar de på sig uniformerna.
Så snälla – istället för denna välmenande kretinism om att
skapa mötesplatser eller ordna fotbollsturneringar eller ha små folkfester i
parker där vi ska se varje folk skuttande framföra just sin folkdans – kan
vi istället inte börja diskutera det viktiga; hur får vi en fungerande ekonomi.
När vi väl har det så kan jag försäkra er att rasismen
försvinner med undantag för en och annan liten förvirrad foliehatt, men då kan
vi ge dem ett hem på Skansen, en egen liten stuga.
Mycket av nutidens svenska politiska debatt handlar om "hållbarhet". Hållbar energi- och livsmedelsförsörjning och ett hållbart transportsystem. Exempelvis.
SvaraRaderaAv någon anledning anses dock inte asyl- och anhöriginvandringspolitiken behöva vara hållbar. Hela (med några undantag) vårt land beter sig som ett jättelikt lämmeltåg som obekymrat trampar fram mot det slutliga stupet där blott avgrunden väntar. Det finns vare sig arbeten eller bostäder för de som kommer, och många kommer att för generationer framåt vara hänvisade till ett liv i utanförskap och armod. Problemen är olösliga då asylinvandringen domineras av personer med svag utbildning, dålig hälsa och rent allmänt obefintliga möjligheter att här skapa sig ett värdigt liv.
I övrigt gillar jag Benulics metaforer, och han har en vass penna!
Sen kan man ju också påstå att Slovenien och Kroatien gick mot flerpartisystem och demokrati och att Serbien,tyvärr, inte hängde med i den utvecklingen. Där var också en orsak...
SvaraRaderaAnnars är ju din analys angående dialog och fotboll osv klockren. Om inte vi kunde hålla sams i fd Jugoslavien, trots att vi kände varandra så väl och till och med gifte oss, och umgicks, så intensivt över etniska och religiösa gränser, hur skall Sverige lyckas integrera alla dessa olika folk som kommer hit?
SvaraRadera