Det är märkliga tider – jag, Åsa-Nisse och Klabbarparn – den nya tidens verkliga radikaler –
vi vill inte vara som alla andra. Vi förstår inte ens varför alla andra är som de är.
En sak fascinerar mig med svensk politik … kanske mer än
något annat – och det är det tvång så många politiker verkar känna att
visa att de ”är som alla andra”.
Det var därför Maud släpade upp folk till Västerbotten, det
är därför Annie Lööf släpar allianskollegor till Småland. Det är därför
politiker ställer upp i olika former av pratshower och berättar vilket
hårschampo de använder, det var därför Göran Persson dansade med en ko i ett
barnprogram.
Jag vrider och vänder på frågan om varför Annie Lööf vill
att de andra alliansledarna och vi ska få komma hem till henne.
Vad är det hon vill bevisa med detta?
Att hon har ett hem? Att hon är en mänsklig varelse och inte
en av de där pumporna som kläcktes i garderoben i ”Världsrymden anfaller”.
OK, Annie, vi tror dig – du är inte en alien. Finns det
något mer du vill bevisa? Förlåt, vad sa du? Att du är som alla andra?
Men snälla Annie. När ska du lära dig följande – människor
vill inte ha politiker som är som alla andra – vi vill ha politiker som INTE är
som alla andra. Vi vill politiker som säger:
”Jag tycker så här. Vad ni tycker bryr jag mig väl inte så
där mycket om. Gillar ni det jag tycker så rösta på mig. Om inte så …”
Vi vanliga människor blir misstänksamma när någon jobbar så
hårt för att visa att han eller hon är som ”alla andra”.
Det där med att visa upp ett visst sätt att vara som antas
överensstämma med hur medelsvensken lever är inget annat än folkförakt, varför
skulle människor vilja välja ledare som inte är mer bildade och handlingskraftiga
än de själva? Det vore väl ganska korkat?
Jag har en stark känsla av att människor längtar efter
politiker som INTE handlar färdigtacos till fredagsmyset och som INTE gillar
karaoke.
Vad svenskar i dag glömmer är att deras egna folkrörelser
för 120 år sedan och några årtionden framåt; arbetarrörelsen,
nykterhetsrörelsen och frikyrkligheten – var aristokratiska i sina ideal
– de trodde att individer som utgjorde det vanliga arbetande folket genom
tanke och handling kunde adla sig själv – och ersätta de styrande skikten
och styra sig själva.
Och vad har vi i dag? En borgerlighet som gör allt för att
få oss att tro att de gillar Åsa-Nisse och tunnbrödsrullar med räksallad – mer
än vad folkrörelsernas folk gör.
Det är där
kulturkampen står numera – om vem som har sämst smak.
Alltmedan folk i allmänhet väntar på riktiga politiker som
inte jönsar sig.