måndag 25 mars 2013

Lyra utan strängar


Det som i dag ska passera för dagstidningar i Sverige blir allt mer bärare av en allt barare, naknare okunskap.
Kunskap anses av någon obegriplig anledning vara för kostsamt. Varför har jag aldrig riktigt förstått. De som skriver korkade saker får väl betalt? Varför inte istället betala människor som skriver åtminstone normalbegåvade alster? Kan det kanske bero på att de som beställer och betalar själva inte kan skilja dumt och klokt, på kunskap och okunskap? Jag tror alltmer att så är fallet. Ägarnas lust att spara kan inte vara hela förklaringen.
När jag efter måndagens vanliga pass i Vasalundshallens bassäng sätter mig i bastun bläddrar jag mig igenom helgens kulturbilagor. Varför läsa dem under helgen och bli på dåligt humör – bättre att läsa dem i bastun efter ett hårt pass när man är för trött för att slösa tid på ett utbrott.
I DN:s Boklördag fångas jag av Lyra Ekström Lindbäcks essä om litteraturkritikens förfall och hur den ska räddas. För henne är problemet att kritikerna är fixerade vid böcker – ja, ni vet böcker – sådana som står i bokhyllan i olika format; inbundet, kartonnage, danska band, pocket … och nej, jag ska inte skrämma Lyra med att gå in på olika former av bindningar – säger jag halvfranskt så kommer hon säkert att tro att jag talar om något annat – för henne är böcker bara ”böcker” – något som tillhör en svunnen tid och som hindrar sökandet efter verklig kunskap:
”Kritikern måste följa de spretande hänvisningarna in i hundratals återvändsgränder, googla citat och namn och klicka sig vidare i timtal innan hen får korn på något relevant”.
Vill du ägna dig åt kulturkritik så ska du ut på internet och googla.
Jag finner det helt oproblematiskt att en ung människa som Lyra Ekström Lindbäck är både obildad och uppblåst, sådana ungdomar har det alltid funnit.
Mer problematiskt kanske jag finner det att en stor tidning trycker smörja som det här:
”Att undersöka ärendet hos en text är inte detsamma som att slå fast ett politiskt budskap”.
Tack Lyra, nu kan jag äntligen börja orientera mig i böckernas värld!
Att DN trycker detta är givetvis därför att man liksom SvD vill fortsätta att begrava kvalificerad kulturkritik – vad ska man med kritiker till när man kan städsla Lyra och hennes kompisar som googlar citat och sätter ihop till texter.
Finfint!
Visst behöver kritikern kunna orientera sig på internet. Den kompetente kritikern har aldrig tvekat att använda de senaste landvinningarna när det gäller att söka elelr förmedla kunskap.
Men detta frenetiska kringflackande på internet måste bygga på en ordentlig bildning – ja, du ska fanimig kunna klassikerna, du ska ha läst de stora filosoferna inte bara i kompendieform, du ska ha kunskap om historia och ekonomi – det räcker inte med att du kan dubbelklicka på musen.
Och visst – allt färre kritiker uppfyller de kriterierna – men det innebär inte att vi ska sänka kraven ytterligare.
Men vad jämrar jag mig egentligen över – det är väl bra att DN gräver sin egen grav – mer plats åt oss som vill skapa något nytt.