Du sköna nya värld: Politiker gör pudlar och folket rastar jyckar
Förr hade den svenska vänstern stora,
vackra visioner. Någon gång fram till mitten av 1930-talet. Därefter blev det förvisso
en hel del fint gjort i samhället, men jag har en stark känsla av att svensken
hade fått kylskåp och vattenklosett även utan Erlanders, Wigfors och Strängs
försorg och omsorg.
Men vänstervisionen i dag, det är rätten
att få gå ut med hunden istället för att göra något annat.
Kul för hundägaren kanske. Definitivt kul
för hunden. Men i tider som dessa behöver kanske samhällsutvecklingen en bättre
riktkarl än en man som är ute och promenerar med jycken?
Hårddraget? Jag tror inte det. För några
år sedan gjorde vi på Voltaire magasin ett temanummer om Ayn Rand. En av
artiklarna var ett rundabordssamtal om Rand, frihet, egoism och samhälle. Vi
hade samlat deltagare från hela det politiska fältet och samtalet kom snart att
kretsa kring frågan om vi behöver en så stor offentlig sektor som vi har i
Sverige – och Per Wirtén – som var en av deltagarna – hävdade att det var
bra att den offentliga sektorn var stor och tog hand om så mycket – då fick han
möjlighet att göra sådant som han tyckte om att göra; som att gå ut med hunden.
Offentlig sektor är bra för individens frihet är tankegången för då kan
individen ägna sig åt avkopplande aktiviteter. Den här tankegången går hand i
hand med den vanliga uppfattningen att privatiseringar är dåligt därför att vi
tvingas till så många val – vi ska välja leverantörer av el, tele,
försäkringar, pensionsfonder, vård, omsorg och skola. Tänk så mycket friare vi var
när staten hade monopol på alla dessa tjänster. Eller …?
Hur ofta hör ni människor klaga på att
det finns för många researrangörer och flygbolag och att det är så svårt att
välja när man ska resa på semester? Jag har aldrig hört den formen av gnäll i alla
fall.
Och så har många svenskars medvetande
formaterats, livets mening är avkoppling – det man gör på fritiden. Allt det
andra – valen av alla de grundläggande tjänsterna – det orkar man inte
med. Man kan gnälla över att det är svårt att välja pensionssparande, samtidigt
som man glatt surfar runt på nätet och letar billiga resor och teknikprylar.
Men hur hänger allt det här ihop med det
vi började tala om – mitt saltkar och min pepparströare? Jo, alla dessa
märkliga förslag om att censurera figurer som betecknas som rasistiska
stereotyper utgår från det faktum att vi har ett stort utanförskap i Sverige
för människor som är icke-svenskar – alla de där gula, bruna, svarta och
svartmuskiga. Dem måste vi ta hand om och därför ska vi bekämpa kulturella
uttryck för rasism.
Dock kommer denna kulturkamp inte att
påverka svenskars växande fundersamhet över antalet invandrare i Sverige eller
över hur många som ska komma hit från andra delar av världen. Denna
fundersamhet kommer sig av att många människor upplever att de ser samhället
rasa ihop omkring sig. Arbetslösheten stiger. Allt fler utförsäkras. Allt fler
får längre till bra vård eller en fungerande ordningsmakt. Bland dem i
medelåldern oroar sig alltfler för hur deras föräldrar ska få bra omsorg och
deras barn få en bra skolgång.
Människors upplevelse är att samhällets
pengar inte längre räcker för att garantera människor det välfärdssamhälle de
förväntar sig. Alltså borde vi vara färre som delar på kakan, alltså funderar
allt fler på om det inte kan räcka med invandring nu.
Jag tror att det stora problemet här i
Sverige är att man diskuterar vad vi vill att staten ska göra. Ska staten
släppa in fler invandrare? Ska staten stänga ute invandrare, kanske rentav
kasta ut en del av dem som redan finns här?
Men tänk om det är fel sätt att angripa
problemet? Att staten hamnar i centrum för frågeställningen beror på att staten
tar alla våra pengar. Vad säger ni, tar den inte alla våra pengar? Jag vet, den
tar inte riktigt allt – men räkna ihop inkomstskatt, moms och annat smått och
gott så blir det inte så där fasligt mycket över. Och just därför blir frågan
om vad staten gör med pengarna så viktig för alla.
Det är då vi ska säga att staten inte ska
förfoga över så mycket av våra pengar som den gör i dag. Medborgarnas skatter
bör sänkas drastiskt så att de själva kan välja hur de vill förfoga över sina
pengar och vi bör införa en platt och låg skatt. Ju lägre desto bättre.
Om medborgarna är betrodda att välja
ombud till riksdag och andra församlingar så måste det väl ändå vara dags att
ge dem rätt att välja vad de ska göra med sina pengar?
Eller?
När vi sjöng Internationalen så sjöng vi
om att: ”Båd' stat och lagar oss förtrycka,
vi under skatter digna ner.
Den
rike inga plikter trycka,
den arme ingen rätt man ger.”
Men numera verkar vänstern istället nynna
på Vad tar ni för valpen där i fönstret:
”Jag tror att en vovve är modellen,
den säkert blir min bästa dräng.
Spatsera den måste man om kvällen
och läggas hos husse i säng.”
Men återigen – vad har allt detta
att göra med rasism – som vi började tala om?
Tålamod. Vi fortsätter i morgon – och
talar om varför platt skatt är nödvändigt om vi vill ha ett verkligt
välfärdssamhälle. Och vill du inte se dina pengar fortsätta sprättas iväg av
staten på illa genomförda privatiseringar så bör du nog vara intresserad av
tanken på att begränsa statens tillgång till dina pengar.
Och det som skrämmer mig, och gör mig
sorgsen är att så många i vänstern inte orkar göra något annat än att ropa på
att staten ska ta ansvar. Men hur är det med vårt eget ansvar för oss själva? Att
ta det ansvaret är väl det bästa du kan göra för att skapa ett bra samhälle?
Vilket samhälle skapar det att du vädjar om att bli omhändertagen.
Jag blir också heligt vred när jag läser
om barn som vräks från sina hem. Men de barnen vräks med statens hjälp. På
vilket sätt gynnar det oss att staten stärks?
Det är där vi fortsätter diskussionen i
morgon.
När jag då och då kollar på gamla filmer från 30-talets USA så ser man ofta kylskåp modell större. Tvättmaskiner och andra köksredskap som det tog långt in på 50-60 talet innan de kom in i våra hem i Sverige. Jag minns hur min mor eldade under stortvätten på 50-talet osv.Små kylskåp utan frys fanns långt in på 70-talet osv.USA hade sannerligen ingen socialistisk regering men ändå så utvecklades samhället.T-forden fanns i massproduktion långt före kriget, vad hade Sverige under det sk folkhemmet? Som först mot slutet av femtiotalet började bilismen på gott och ont spridas och nedläggningen av järnvägarna blev ett faktum och sköttes av en aningslös socialdemokrati som inte kunde se in i framtidens elände med bilismen.Skatterna tar du upp på ett belysande sätt, tänk bara att jag som sk "fattigpensionär" (jag avskyr detta ord) betalar över 50% i total skatt.När man inte har mycket stålar så går allt åt och man måste då betala skatt på rubbet.Det är bara Danmark som har ett högre skattetryck än oss i hela Europa, kanske i hela världen. Att Danmark har hög skatt beror på att alla har fri sjukvård där.
SvaraRaderaJag gillar att kunna fatta egna beslut och bestämma hur jag vill ha det, då råder demokrati. När staten tar över de flesta beslut så blir allting bara skendemokrati!
Ja, frågan om pensionärer är ganska intressant. Här talar vi om människor som har ett långt arbetsliv bakom sig där de lärt sig hålla i sina pengar, och så låter vi dem inte förfoga ordentligt över sina pengar när de går i pension utan de beskattas hårt som alla andra – samtidigt som de ser hur alla de institutioner som de betalat för vittrar sönder.
RaderaDet är på på något sätt dags att börja om och ge människor verklig makt.