Svart och vitt? Jo, på sätt och vis, Det du ser är en pepparströare och ett saltkar. Inget annat.
Om du vandrar
genom Rinkeby eller Tensta eller varför inte Rosengård så kan du förledas att
tro att den manliga befolkningen jobbar skift och att det är nattskiftet som nu
tillbringar sin lediga tid på kaféer eller i olika samlingslokaler.
Eller så antar
du att de som anställer folk inte tagit den där näpna texten till sitt hjärta
– den där om att Jesus älskar alla barnen ”röd och gul och vit och svart”.
De svarta har liksom blivit över, för att inte tala om de bruna eller vita i de
fall då de är svartmuskiga. De har inte skiftjobb att gå till. De har inga jobb
överhuvudtaget.
Nu verkar det
finnas de som tror att allt i ett slag skulle förändras om vi förbjuder vad som
kallas rasistiska stereotyper. In med Tintin och Lilla hjärtat i giftskåpet,
gör klipp i filmer – bort med alla bilder och ord som på något sätt kan tolkas
som nedsättande av någon grupp.
Och när vi vaknar
upp dagen efter det att denna moraliska upprustning i anti-rasismens tecken är
klar så kommer alla att ha jobb – inte bara svennebananerna.
Eller … så
kommer vi att konstatera att det är som dagen innan, det vill säga inte ens
alla svennebananer har ett jobb. För Sveriges problem är inte att det finns för
många uttryck för rasism – Sveriges problem är att det finns för få
arbetstillfällen.
I tider som
dessa så brukar det vara ganska naturligt att de arbeten som finns till största
delen går till dem som har sina rötter i landet. De som kommit dit nyligen och
på olika sätt har en hudfärg, kultur eller religion som avviker från det nya
landets har svårare att få jobb än landets egna invånare. Så är det, så har det
alltid varit – överallt – och det kommer vi inte att ändra på genom att förbjuda
bilder som avbildar svarta eller asiater på ett stereotypt sätt eller genom att
på olika sätt bestraffa folk som säger ”neger”.
Desto mer
förundrande är att läsa och höra alla dem som säger sig företräda ”sitt folk”
eller ”sin kultur” eller ”sin religion” eller till och med ”alla” som är
diskriminerade på grund av hudfärg eller tro – man kunde tycka att dessa
representanter skulle komma med förslag på hur arbetsmarknaden ska förändras,
hur nya jobb ska skapas och hur ekonomin ska struktureras. Men istället är allt
de kommer med listor på sådant som ska förbjudas – eller så kommer de med
förslag på regleringar vars syfte är att ge bruna och svarta och svartmuskiga
en fördel när de alltför fåtaliga arbetena ska tillsättas och fördelas.
Människor i
gemen får det inte bättre av detta. Inte på något sätt. Men de som får det
bättre är de som vill censurera och reglera – för då ökar de sitt kulturella
kapital och får lättare att själva skaffa sig jobb i kulturliv, i
organisationer och den offentliga sektorn. De blir professionella
anti-rasister, schamaner med uppgift att fördriva rasismens onda andar med
hjälp av trollformler.
Vad vi nu
upplever i Sverige är en skendebatt som bara växer i omfattning. Istället för
att diskutera de verkliga problemen i ekonomin och på arbetsmarknaden så ägnar
vi oss åt meningslösa strider kring symboler och företeelser som inte har någon
som helst betydelse för invandrares eller svenskars välstånd och välfärd.
När Martin
Luther King och Malcolm X kämpade för de svartas rättigheter
– prioriterade de då kampen mot ”blackface”–figurer? Nej, och det var ju
inte precis för att det var brist på dem i sydstaterna. Istället ägnade man sig
åt organisera de svarta så att de kunde kräva sin rätt genom att registrera sig
som väljare, genom bojkotter av rasistiska affärsidkare och genom civil
olydnad. Inte ser du dem som ropar på förbud mot rasistiska symboler ägna sig
åt sådan verksamhet i Sverige i dag.
Vårt problem är
inte att rasister vandrar på våra gator med Ku Klux Klan–strutar på huvudet,
vårt problem är att människor som påstår sig vara anti-rasister vandrar runt i
kulturdebatten med dumstrutar på huvudet; men alltför få vill se det.
Men vad borde då
debatten gälla istället för Lilla hjärtat, Tintin och vad en pensionerad
sportkommentator säger?
Jo, det
förklarar jag i morgon … då diskuterar vi arbetsmarknad, fackföreningar och
företagande.
Bra början....
SvaraRaderaVilken halmgubbe. Ingen har väl påstått att borttagande av kränkande stereotyper ur barnfilmer och litteratur kommer leda till fler jobb?
SvaraRaderaÄr vi inte alla rörande överens om att 30-talets naiva frenologi och förenklade rasbeskrivningar utifrån huvudform mm inte hör hemma i moderna uppslagsverk eftersom rönen inte höll för vetenskaplig prövning och beskrivningarna ofta var kränkande formulerade?
Så varför ska inte böcker och filmer för barn omfattas av samma rimliga utrensning? Vad gjorde karikatyrerna där ö h t? Varför har de fått vara kvar så länge utan att någon reagerat?
Det kan tyckas som petitesser nu i dagens mångkulturella Sverige där den sortens grovrasism ändå är en ganska marginell företeelse. Men just därför är det väl lämpligt att visa det både genom att ta rensa ut förlegade stereotyper och formuleringar OCH genom att försöka skapa fler jobb åt alla.
Det ena behöver ju inte utesluta det andra, som detta blogginlägg verkar vilja göra gällande.
Men det är väl en av poängerna i censurivrarnas argumentation – utanförskapet upprätthålls av rasistiska stereotyper och försvårar för invandrare att integreras i samhället. Eller hur? Och censurivrandet ingår i ett visst socialt skikt stärkande av sin egen position – och i det stärkandet ingår inget arbete för att skaffa fler jobb – än åt sig själv och sin krets.
SvaraRaderaDet är din verklighetsbeskrivning. Det krävs knappast några stora personalstyrkor för att stryka några enstaka rasistiska stereotyper som råkat bli kvar i kulturyttringar för barn.
SvaraRaderaOch det är knappast de som debatterar som är i position att skapa fler jobb. Vad gör du själv för att skapa fler jobb?